Egentligen motsätter jag mig den flumteologi som vill hämta influenser från österländska religioner. Men det finns faktiskt något vi kan lära oss av öst – av islam.
Allah al akbar! Visst låt det dramatiskt? Innebörden: Gud är större. När den kristna kyrkan längs vägen har förlorat den insikten, har muhammedanerna lyckats hålla den vid liv. Gud är större. Vad innebär det? Det innebär att vi inte kan beskriva Gud. Vi kan inte köpslå eller förhandla med Gud. Vi kan inte ens föreställa oss Guds storhet – han är nämligen större än vad det mänskliga förnuftet kan greppa.
I Sverige har vi, naturligtvis, vänt på steken. Om Gud är god, säger vi, måste han förespråka det ena eller det andra som vi finner vara gott och värdefullt. Och så har vi gett oss in i semantisk diskussion med Skaparen. Dåraktigt så att det förslår. Nedvärderandet av Gud är utbrett även i religiösa kretsar i Västerlandet, även om uppsåtet inte är att förolämpa härskaren.
I skenet av att Gud är större blir det enklare att förstå varför Muhammed-karikatyrerna väckte sådant anstöt. En profet som muslimerna tror är Guds närmaste hand, utvald av den Allsmäktige och allvetande – förlöjligad av någon patetisk serietecknare med provokation som enda syfte. Inte konstigt att det blev bråk…
Allt gott,
Andreas Braw
