Visst är det sorgligt när rörelsehindrade känner sig uteslutna. Det kan vi nog alla skriva under på. Uteslutning är aldrig särskilt kul. Nu ska det dock bli straffbart att inte anpassa allt till alla, om man ska tro en artikel i dagens SvD. En utveckling som åtminstone jag ser som hotande.
Idén bygger nämligen på att “alla ska med”. Alla ska med, inte bara i den meningen att ingen ska falla igenom det sociala skyddsnätet – nej, alla ska ska vara med på allt.
Det är ovillkorligen så att någon del av Sveriges befolkning kommer att lämnas utanför. Alltid. Alla kan inte vara med. Exempelvis har inte alla företag råd att handikappanpassa sina lokaler. En del restauranger har inte möjlighet att servera specialrätter för veganer, judar och muslimer. Vad näringsidkarna vill investera i är inte något annat än deras ensak. En handikappanpassad lokal ger förvisso fler kunder och ordentligt med goodwill, men av naturliga skäl har inte alla råd att köpa en rullstolshiss. Det är ett orimligt krav att allt ska vara tillgängligt för alla.
En annan underlig definition av diskriminering togs nyligen upp på en skånsk skola, där ett av barnen inbjöd till födelsedagskalas. Alla blev inte bjudna, och därför beslagtogs inbjudningskorten av lärarna. Om inte alla ska med, så ska ingen med verkade det betongsocialistiska resonemanget vara. Men det är nu inte de röda som är drivande.
- De (lärarna) har som tydlig uppgift att motverka alla former av kränkande behandling. Att utesluta enstaka barn och elever från kalasinbjudningar är inte acceptabelt, säger Lars Hansson (fp).
Det är ett resonemang jag inte alls förstår, men som har sin obehagliga logik i alla-ska-med-tänkandet. Nu ska alltså våldsmonopolet bestämma vem som ska följa med på ditt barns födelsedagskalas?
Allt gott,
Andreas Braw
