I klimatalarmismens hycklande tidsålder får vi ofta höra hur fel det är att köpa saker. Särskilt dyra saker ska man låta bli. Det är lite fult att köpa dyra saker. Tänk på de svältande barnen, och så vidare.
Folk köper ekologisk mjölk och springer sedan på H&M. De dövar sitt samvete med att inte ta bilen till jobbet, men kan inte tänka sig att köpa en dyr spis som förvisso drar mindre ström, bidrar till godare mat och håller längre. Nej, slösa vill man ju inte göra. IKEA-konsumtionen är ett av de mer tragiska utslagen för billig trendkonsumtion.
Min farmor är en sann miljövän. Hon har insett vikten av att köpa dyra saker. För över 30 år sedan köpte hon en dyrbar skinnrock åt min käre far. En omsorgsfullt tillverkad svart skinnrock med pälskrage. Min far använde den i 20 år. Sedan gav han den till min bror. Min bror gav den till mig när han inte ville ha den längre. På samma sätt ärver vi i familjen kavajer, husgeråd, porslin, kristallglas, möbler och annat som i dumkapitalismens tidevarv förvandlats till konsumtionsvaror.
Man får vad man betalar för. Förvisso kan väskan från H&M kosta en åttondel av vad en dyr kvalitetsväska kostar. Förvisso kan den vara snygg. Men, faktum kvarstår: konsumenten får vad konsumenten betalar för. Den håller en tiondel så länge. Den tappar form. Den är tillverkad under suspekta omständigheter. I längden är det billigare att köpa en riktigt dyr väska, och då får man också en väldig massa prestige på köpet.
I den svenska billighetskulturen får saker inte kosta pengar. Möbler från IKEA. Kläder från H&M. Mat från LIDL. Billigheten har ett pris. Det är en sorglig iakttagelse att vi trots vårt finansiella välstånd likväl köper sämre saker än vad våra förfäder i all sin fattigdom kunde kosta på sig.
Min farmor visade prov på en fantastisk miljövänlighet när hon köpte det dyra plagget åt min far. Att göra dyra livstidsinvesteringar, det är att måna om en hållbar utveckling och drägliga arbetsvillkor. Vi måste ta oss tillbaka till det Sverige där saker fick kosta pengar. Bort från billighetens smutsighet.
Billigheten har ett pris. Nästa gång du vill känna ett gott miljösamvete, bränn en hel månadslön på ett handgjort matbord av ek och skänk bort din billiga IKEA-möbel. Det är sann miljövänlighet.
Allt gott,
Andreas Braw
