Tyckte ni att staten hade för många uppgifter tidigare? Nu åtar sig staten ännu en uppgift: att förse Sveriges folk med sexleksaker och plastpenisar av högsta kvalitet. I en TV-intervju med Svenska Dagbladet förklarar Eva Fernvall varför Apoteket ser detta som en naturlig del av sin verksamhet. Eva Fernvalls argument går ut på att den som köper sexleksaker inte skall skambeläggas, utan att det är en naturlig del av medborgarens liv att massera sitt underliv med statligt tillhandahållna plaststavar.
Eva Fernall jämför försäljandet av sexleksaker med upplysning om övervikt. Ett ganska komiskt exempel, eftersom någon egentlig koppling inte finns. Övervikt är ohälsosamt och farligt, och upplysning om riskerna kan onekligen förebygga och förhindra ohälsa. Det är svårt att se på vilket sätt en vibrerande gummistav avsedd för underlivsbruk skulle förbättra någons hälsa.
Eva Fernvall går därför vidare till nästa argument (hon ser väl att det förra inte håller, vederbörande är ju inte dum, får man ju förutsätta). Apoteket motverkar sexualiseringen genom att sälja sexleksaker, eftersom man gör låtsaspenisar till en naturlig del av vardagen. Det är förmodligen det dummaste jag hört hittills idag. Den dag plaststycken avsedda att stoppa in i underlivet för att på detta sätt nå sexuell njutning har blivit en naturlig del av vardagen, den dagen har sexualiseringen verkligen segrat.
Apoteket och Eva Fernvall anser alltså att det är en statlig uppgift att tillhandahålla plastpenisar åt medborgarna. Det är en parodi på sosseri. Man frågar sig vad staten härnäst skall sälja. VVS-apparatur? Högtalarsystem?
Det hela är troligtvis en dödsryckning från Apotekets sida. De inser att deras tid som monopolföretag snart löper ut, och förbereder sig på privatiseringen. Det sker genom försäljning av skönhetsprodukter, fotvårdsprodukter, alvedon och dildos. För egentligen är all försäljning vid sidan av de receptbelagda läkemedlena väldigt, väldigt svårmotiverad.
Som en vän till mig sade:
- Det uppblåsbara fåret kommer att bli en storsäljare.
Allt gott,
Andreas Braw
[...] Staten - en parodi på sig själv [...]