Som sjunde barnet i min familj kan jag vara tacksam att mina föräldrar gillade trampet av små, små fötter. Mina fötter är nu ganska stora (stl.45), och jag möts av skepticism mot barnfödande i Svenska Dagbladet, en skepticism från en som minnsann varit med om ett och annat: Corinne Maier. Hennes bok är en redovisning av 40 teser om barnafödandets baksidor.
Corinne Maier är ett exempel på det moderna människosläktet. Ett släkte som inte är ett släkte: alla är individer, öar, som själva förverkliga sin kapacitet och på så sätt bli fulländade människor. För sådana, enligt mig ganska sorgliga, människor kan det naturligtvis kännas svårt att plötsligt behöva köpa barnmat istället för dyra handväskor, och att ta hand om ett spädbarn istället för att utföra högljudda parningsriter framåt aftonen. Sådan är Corinne Maier. Hon hade helst sluppit att ta ansvar för någon annan. Och de barn som hon åtagit sig att fostra vill hon egentligen inte ha. Sexlivet var ju tydligen bättre innan…
Den moderna, själviska människan är en fegisversion av Gordon Gekko i Wall Street – och ändå drar man på vissa plan cynismen längre än den stereotype aktiemiljardären. Greed is good heter det i filmen. Greed is God är den kalla verkligheten i den liberala själviskhetens Västerland. Atomiseringen är tydlig, och det mer ärliga mottot Jag – Mig – Mitt går nu att skönja bakom det gamla gaggandet om frihet, jämlikhet och broderskap.
Corinne Maier borde kanske sluta vara så bitter och insnöad på självförverkligandet. Corinne Maier har tydligen läst ekonomi. Kanske skulle hon kunna förklara hur den ekonomiska utvecklingen på lång sikt kommer se ut vid låg nativitet?
Och, Corinne Maier, slopa – för i helsike! – Harry Potter-glasögonen. Ungarna kan ju bli mobbade i skolan.
I god ordning går det att läsa mer spörsmål i frågan hos en annan smålänning – från grannbyn! – på bloggen Ut ur diskot in i verkligheten.
Allt gott,
Andreas Braw
[...] | A J Braw | Att älska Alex Schulman [...]