DO skjuter ännu ett juridiskt stolpskott. Denna gång är det ett riktigt smaskigt fall: en invandrarkvinna med goda kvalifikationer, som dessutom är gammal! Företaget motiverar faktum att de inte kallar en 62-årig invandrarkvinna till anställningsintervju med att hon har så få år kvar till pension. Katri Linna hävdar att den bedömningen är oriktig, och anser sig kunna uttala sig om hur länge ungdomarna som kallades till intervju kommer stanna på arbetsplatsen.
Nå, så synd om arbetsgivaren. Företaget har gjort en oriktig bedömning, och kommer därför att förlora på det genom den ekonomiska förlust det medför. Vilken tur då att de har DO, som kan tala om för dem hur de ska sköta sin verksamhet!
Att få anställa vem man vill borde vara en rättighet så god som någon. Äldre arbetskraft bör givetvis inte nedvärderas, utan tvärtom värdesättas. Men kvotering, diskrimineringslagstifting och andra tvångsåtgärder är fel väg att gå. Låt företagen själva göra bedömningen – vill de säga nej till någon pga. tramsiga petitesser såsom religion, brytning, efternamn eller utseende, så låt dem göra det. Det är mycket möjligt att de kommer förlora stora pengar på det, när den kompetenta arbetskraften gå till konkurrenterna. Men låt vid Zeus de som driver ett företag anställa den de anser mest lämpad för jobbet!
F.ö. bör detta även gälla på andra plan. Företag i den privata sektorn borde få välja sina kunder – ska man tvingas att sälja sina varor eller tjänster till människor eller organisationer man inte vill förknippas med? Nej. Om man finner förlusten värd att ta, så bör inget hinder finnas.
Allt gott,
A.J. Braw
