Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer


Det är med stor sorg jag nu deklarerar att min blogg, Småländska spörsmål, nu pensioneras. Efter nio intensiva månader på Internet i konservatismens tjänst är det nu dags att sluta. På mitt arbete sitter jag framför en datorskärm hela dagarna. Mina ögon klarar inte mer - de har nu varit konstant rödsprängda i en vecka.

Att blogga tar dessutom tid - tid som kunde läggas på läsning och bildning. Bloggandet har gett mycket, men är samtidigt en fråga om prioriteringar. Någon gång framöver kanske det finns tid och ork igen. Det finns inte nu.

Allt gott,

Andreas Braw

Ny KDU-blogg

Viceordföranden Ebba Busch har börjat blogga. Det är alltid roligt att veta vad etablissemanget (om man får kalla FS så) tycker. Sålunda: en blogg väl värd att följa.

Allt gott,
Andreas Braw
(ännu ej etablissemang)

Dagens Tage

När jag färdades hemåt från jobbet med t-banan vid midnattstid igår snubblade jag än en gång över ett stycke av Tage Lindbom. Med Karl Jenkins Requiem i öronen fann jag följande:

Samhället är en levande organism, uppbäraren av en värdehierarki, av orubbligt giltiga andliga och etiska normer. Samhället är en kvalitativ ordning. Samhället hotas nu att ersättas av en centralistisk apparatvärld med uppgift att reglera och betvinga det, som uppstår i det tomrum som det tynande samhället lämnar efter sig. Den moderna industri- och socialstaten är en kvantitativ ordning och såsom centraliserad apparatvärld känner den inga etiska normer. (…) Traditionellt var lagarna komplement till och en bekräftelse på en ordning, vars grund var andlig och socialetisk. Nu inträder det motsatta, ett febrilt administrerande och reglerande och lagstiftande bli oundgängligt och med logisk nödvändighet växer statens makt, samtidigt som produktionslivet växer ut till administrerande och byråkratiserade pyramider. Utrymmena för medborgarskap bli allt mindre. Människan blir alltmer undersåte.

Onekligen är detta vad som har inträffat. I ett dött civilt samhälle har människorna blivit passiva och förlorat initiativet. De accepterar lättvindigt vad än staten tvingar på dem i form av skatter och lagar, och har för fullt upp med sitt eget för att reagera när politruker utan någon som helst given rätt fråntar dem allt vad deras förfäder innerligt kämpat för.

Allt gott,
Andreas Braw

SSU ska starta friskola. Tror de. De ska få tillstånd också, men sen smäller det. Kanske har SSU förstått att utbildning är en familjär angelägenhet och inte en statlig? Kanske har de förstått att det bör råda valfrihet i skolväsendet?

Vid närmare eftertanke verkar det inte så. De ska undervisa i marxism på religionstimmarna och, som det heter, “citera partiboken”. Det bekräftar vad alla kontrarevolutionärer länge vetat. Marxismen och socialismen är lika totalitära system som religionen. Men när religionen kommer med gudomlig pondus, kommer de socialistiska horderna med sina löften om ett himmelrike på jorden, ett Utopia. Ett klasslöst samhälle och proletariatets diktatur.

Kanske trodde många att ideologierna är döda? Det är de inte. Det är glädjande. SSU har härmed tagit avstånd ifrån den godtyckliga teknokratin och nu kan kanske debatten på allvar starta igen. Nu gäller det bara att de släpper in lite gammal hederlig socialism i skolan också, istället för den här queerliberalismen som de har anammat på senare år.

Allt gott,
Kamrat Andreas

Dagens Tage

Ur boken Är religionen en social utopi? av Tage Lindbom:

Intressemänniskans, industrialismens, kommersialismens samhälle är ett gudlöst samhälle, ty här är det kvantitativa den högsta värdenormen.

Vi har överdrivit våra kvantitativa behov. Det ligger en djup tragik i att den på proggressiviten troende och av industrialismen berikade moderna människan äter sämre mat, har mindre tid för sina vänner och inte kan ge några bestående ägodelar vidare till sina efterkommande. Det kunde hennes enkla och arma förfäder göra. Den moderna människan kan inte ens kosta på sig att föda barn längre. Den materiellt berikade moderna människan måste i verkligheten vara väldigt fattig.

Det var bättre förr.

Allt gott,

Andreas Braw

Nazistdebatten rasar vidare. Och allt började med att jag råkade fördöma Robert Mugabe.

Steven Crosson, den KDU:are som slänger nazi-epitet på människor han av olika anledningar ogillar, tycker inte alls att han har gjort något fel. Det framgår av det senaste inlägget på hans blogg. Förutom att vederbörande rent ut sagt hittar på saker, överdriver och generaliserar, visar han också prov på en oerhörd arrogans. Här följer ett axplock:

Ang försvaret av Ian Smith finns det inget försvar. Det är, om jag får använda ett sådant starkt ord, äcklande att hylla en rasistisk, apartheidförespråkande diktator.

Den som “försvarat” Ian Smith torde vara jag. Steven Crosson griper efter halmstrån. I april gjorde jag följande inlägg:

Vad som är spännande i fallet Zimbabwe är att landet existerar överhuvudtaget. Landet köptes av Cecil Rhodes under kolonialtiden, blev sedan en stat i det brittiska imperiet, för att till slut vinna självständighet 1965 under ledning av Ian Smith. Trots handelbojkotter och brist på internationellt erkännande, byggdes ett land som kom att bli ett av de rikaste i Afrika. Kolonialmakten, Cecil Rhodes och den postbrittiska regeringen lyckades trots dåliga förutsättningar kombinerat med upprepade snedsteg från den vita befolkningen och ett pågående krig mot kommunistisk terrorism, att hålla en hög levnadsstandard i landet.

Det kan kanske tolkas som ett försvar. Onekligen torde det vara positivt att upprätthålla en hög levnadsstandard idag. Vari värderingen av det hela finns är dock svårt att utröna - det konstateras kallt att det mot alla odds upprätthölls en hög levnadsstandard i Rhodesia. Positivt i sig, men inte någon direkt följd av en fantastisk ekonomisk politik. Även i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten är levnadsstandarden hög, dock utan att jag “hyllar” deras ledare. Likaledes stiger levnadsstandarden i Kina, där gäller samma sak.

I ett annat inlägg antydde jag att befolkningen hade det bättre under Ian Smiths styre. Kontroversiellt förvisso. Ett snedsteg. Minoritetsstyret som Steven felaktigt kallar för “diktatur” var repressivt, diskriminerande och våldsamt. Men, allvarligt talat: minoritetsstyret har ersatts av en galen terrorist som står anklagad för folkmord (ja, han försökte medvetet utrota upproriska stammar i Matabeleland). Skulle vi tillsätta Mugabe idag? Det har jag svårt att tro. Ändå var det lätt att förutsäga vad som komma skulle.

Nå, till sist. Crosson fortsätter sitt kamikazeuppdrag mot semantiken.

I övrigt tycker jag det är märkvärdigt att man, om man ifrågasätter dessa inlägg, blir kallad för Marxsist, Leninist, Maoist och Nymarxist. Trampade visst på en öm tå.

Jag tycker inte alls att det är underligt att folk blir sura när de blir kallade nazister på Internet. Crosson har måhända inte insett att ordet “nazist” har en innebörd, vid sidan av “dålig människa”? Det är ett ideologiskt system som är föga förknippat med mig och Dag. Det finns inget vi har skrivit eller yttrat som antyder att vi skulle vara Hitler-anhängare eller antisemiter. Det finns ingen anledning att kalla oss “bruna”. Däremot finns det all anledning att anklaga en FS-ledamot för kommunistiska sympatier när denne tycker att kommunistisk terrorism är ett OK diplomatiskt medel i de mänskliga rättigheternas tjänst.

Stevens påhopp är förolämpande. Inte minst eftersom han vet att han har fel.

Dag tycker också att Steven beter sig underligt.

Allt gott,
Andreas Braw

Efter ett något mer balanserat inlägg av vice ordförande-aspiranten Steven Crosson (ett inlägg där jag anklagas för att vara nazist) kommer förbundsstyrelseledamoten och hedersknyffeln Daniel Sturesson med årets tramp i klaveret i en kommentar på samma blogg.

Sturesson:

Man skulle hoppas att det beror på okunskap men risken är väl att det finns de som menar att Mugabe alltid har varit en skurk och att Mandela egentligen också är det.

Tycker man det så är väl en logisk följd att man även känner att Rhodesia var en idyll och Boernas styre var idealiskt.

Ja, Daniel. Jag tycker att Robert Mugabe alltid har varit en skurk. Marxist-leninism, du vet Zanu PF:s officiella ideologi fram till 90-talet, är något jag finner ytterst skurkaktigt. Särskilt i dess militanta form.

Man kanske inte kan vara kristdemokrat och fördöma kommunism på samma gång. Det vet inte jag, du har säkert någon typ av tolkningsföreträde i och med din FS-plats. Du och ditt anhang kan kalla mig brun och vad ni vill, och tycka att Mugabes kamp för införandet av proletariatets diktatur i sydöstafrika var något beundransvärt. Men du som är så himla mån om mänskliga rättigheter kan väl i så fall tala om var kommunismen uppfyller dem.

Läs också Dags inlägg i frågan (även Dag fick det bruna epitetet slängt efter sig).
Omfördelning

Allt gott,
Kamrat Andreas

Gud är större

Egentligen motsätter jag mig den flumteologi som vill hämta influenser från österländska religioner. Men det finns faktiskt något vi kan lära oss av öst - av islam.

Allah al akbar! Visst låt det dramatiskt? Innebörden: Gud är större. När den kristna kyrkan längs vägen har förlorat den insikten, har muhammedanerna lyckats hålla den vid liv. Gud är större. Vad innebär det? Det innebär att vi inte kan beskriva Gud. Vi kan inte köpslå eller förhandla med Gud. Vi kan inte ens föreställa oss Guds storhet - han är nämligen större än vad det mänskliga förnuftet kan greppa.

I Sverige har vi, naturligtvis, vänt på steken. Om Gud är god, säger vi, måste han förespråka det ena eller det andra som vi finner vara gott och värdefullt. Och så har vi gett oss in i semantisk diskussion med Skaparen. Dåraktigt så att det förslår. Nedvärderandet av Gud är utbrett även i religiösa kretsar i Västerlandet, även om uppsåtet inte är att förolämpa härskaren.

I skenet av att Gud är större blir det enklare att förstå varför Muhammed-karikatyrerna väckte sådant anstöt. En profet som muslimerna tror är Guds närmaste hand, utvald av den Allsmäktige och allvetande - förlöjligad av någon patetisk serietecknare med provokation som enda syfte. Inte konstigt att det blev bråk…

Allt gott,
Andreas Braw

Alla ska med

Visst är det sorgligt när rörelsehindrade känner sig uteslutna. Det kan vi nog alla skriva under på. Uteslutning är aldrig särskilt kul. Nu ska det dock bli straffbart att inte anpassa allt till alla, om man ska tro en artikel i dagens SvD. En utveckling som åtminstone jag ser som hotande.

Idén bygger nämligen på att “alla ska med”. Alla ska med, inte bara i den meningen att ingen ska falla igenom det sociala skyddsnätet - nej, alla ska ska vara med på allt.

Det är ovillkorligen så att någon del av Sveriges befolkning kommer att lämnas utanför. Alltid. Alla kan inte vara med. Exempelvis har inte alla företag råd att handikappanpassa sina lokaler. En del restauranger har inte möjlighet att servera specialrätter för veganer, judar och muslimer. Vad näringsidkarna vill investera i är inte något annat än deras ensak. En handikappanpassad lokal ger förvisso fler kunder och ordentligt med goodwill, men av naturliga skäl har inte alla råd att köpa en rullstolshiss. Det är ett orimligt krav att allt ska vara tillgängligt för alla.

En annan underlig definition av diskriminering togs nyligen upp på en skånsk skola, där ett av barnen inbjöd till födelsedagskalas. Alla blev inte bjudna, och därför beslagtogs inbjudningskorten av lärarna. Om inte alla ska med, så ska ingen med verkade det betongsocialistiska resonemanget vara. Men det är nu inte de röda som är drivande.
- De (lärarna) har som tydlig uppgift att motverka alla former av kränkande behandling. Att utesluta enstaka barn och elever från kalasinbjudningar är inte acceptabelt, säger Lars Hansson (fp).

Det är ett resonemang jag inte alls förstår, men som har sin obehagliga logik i alla-ska-med-tänkandet. Nu ska alltså våldsmonopolet bestämma vem som ska följa med på ditt barns födelsedagskalas?

Allt gott,
Andreas Braw

Nu sätts nivån…

…inför Pride.

Sjöhistoriska ska ha utställning på temat homosexuella sjömän på amerikabåtarna:

Dessa män är för de flesta av oss en helt okänd grupp av sjöfarare. Utställningen Frizon synliggör deras del i sjöhistorien.Tack vare deras berättelser kan vi återge en tid då Swedish Grace, rederilogistik, kryssningsliv och gaykultur kunde förenas.

Lite långsökt, kanske.

Armémuseum följer upp med lite queermilitarism.

Men synen på kön och sexualitet är inte en gång för alla given. Den ändras över tid och med samhällets utveckling. Just denna föränderlighet vill Armémuseum sätta fingret på i den nya utställningen.Den vill undersöka vilka synsätt som har uppmuntrats respektive bekämpats i den svenska arméns historia. Vems historia är det som berättas och vems historia tigs ihjäl?

Höjda statsbidrag till Armémuseum är alltså att vänta. Informerar man om folk som dött hjältedöden under svensk flagg lär åtminstone muséet tigas ihjäl.

Det hela är en del av Article 1 och alla muséer som vill ha ordentligt med bidrag har skrivit med sig på listan för att utforma sin lilla del. Tekniska museet ska tydligen också vara med. HBT och teknikhistoria låter för oss lekmän svårt att binda ihop. Men vill man så går det nog. Och onekligen är museernas största uppgift att koppla ihop sina verksamheter med de för tillfället rådande politiska vindarna.

Allt gott,
Andreas Braw

Äldre inlägg »